Kommuner och regioner har visat på en god förmåga att stötta varandra med bland annat samordning kring inköp av skyddsutrustning och läkemedel, liksom kring intensivvårdsplatser och personal.

SKR: Samma ansvar i normalläge som i kris

I dag presenterade Coronakommissionen sitt slutbetänkande. Kommissionen bekräftar den avgörande roll som kommuner och regioner har haft under pandemin.

Ett gott samspel och en god samverkan mellan aktörer och mellan nivåer är och har varit avgörande under pandemin. För att kunna leverera god välfärd och god service till medborgarna krävs det, såväl i normalläge som i kris, en god kunskap om lokala förhållanden, förutsättningar och behov samt möjlighet att kunna fatta lokala beslut.

− Under pandemin har kommuner och regioner snabbt kunnat ställa om sina verksamheter och samverka för att hantera de behov som uppstått. Avgörande för att samhället ska kunna hantera en kris som den här är att staten ger kommuner och regioner rätt förutsättningar att erbjuda medborgarna välfärd och service, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

Kommuner och regioner har visat på en god förmåga att stötta varandra med bland annat samordning kring inköp av skyddsutrustning och läkemedel, liksom kring intensivvårdsplatser och personal. SKR har under pandemin haft en viktig roll som samverkansarena mellan kommuner och regioner inom ett stort antal frågor, något som Coronakommissionen beskriver som betydelsefullt.

Hög testkapacitet med tydlig överenskommelse
Coronakommissionen riktar kritik mot att testkapaciteten inte etablerades snabbare. Regionerna arbetade i högt tempo, tillsammans med Folkhälsomyndigheten, upp testkapacitet av hög kvalitet så snart Folkhälsomyndigheten tagit fram en nationell teststrategi. Till en början var de nationella direktiven avseende testning otydliga. I inget skede hindrades uppbyggnaden av testkapacitet av de ekonomiska frågorna, de reddes ut parallellt. När regeringen och SKR utformat en överenskommelse där inriktningen för testning, frågor om målgrupper, organisering, ansvarsfördelning och ekonomi var utredda, ökade testningsvolymerna markant.

− I efterhand kan konstateras att det hade varit en fördel om regeringen tidigt fört dialog med regionerna och SKR. När vi har tydliga överenskommelser mellan SKR och regeringen så har vi också en bra grund för samverkan och ett gemensamt arbete och ansvar. Vaccineringsarbetet är ett av flera bra exempel på det, säger Anders Knape.

Samma ansvar i normalläge som i kris
Eftersom smittspridningen och påverkan på kommuner och regioner varierat över tid i olika delar av landet har det varit centralt att kunna anpassa åtgärder utifrån aktuella förhållanden på lokal och regional nivå. Inom exempelvis skolans område har samverkan fungerat bra, till stor del tack vare att ansvar och mandat hållits ihop på varje nivå.

− En viktig princip är att samma ansvar ska gälla i krisläge som i normalläge. Det förutsätter att kommuner och regioner har rätt förutsättningar. Under pandemin har detta ställts på sin spets, säger Anders Knape.

När nationella myndigheter inte varit samordnade eller när kommuner och regioner har fått besked med mycket kort framförhållning har kommuners och regioners arbete försvårats. Det har påverkat såväl medborgare som medarbetare. När myndigheterna istället har fattat beslut efter samråd med kommuner och regioner eller när det har funnits en enhetlig och tydlig kommunikation och enhetliga riktlinjer, har arbetet fungerat avsevärt bättre.

Medarbetarnas insatser avgörande
Kompetensförsörjningen var den främsta utmaningen för kommuner och regioner redan före pandemin. Kommunerna och regionerna har under många år byggt upp strukturer för att säkra bemanningen och möta verksamheternas behov, såväl i normal- som i krislägen.

− Medarbetarna i kommuner och regioner har spelat en avgörande roll, men under långa perioder också haft en mycket hög arbetsbelastning. Krislägesavtalet har varit både viktigt och nödvändigt för att klara bemanningen i hälso- och sjukvården under pandemin. Tio regioner aktiverade det nya krislägesavtalet under pandemin, säger Anders Knape.

Krislägesavtalet, som tecknats mellan SKR och fackförbunden, ger möjlighet att både snabbt kunna styra personalresurser dit de bäst behövs och till ett större uttag av arbetstid för att öka kapaciteten i verksamheterna.

Lärdomar av lokala och regionala utvärderingar
Coronakommissionen har i sitt uppdrag haft störst fokus på det nationella perspektivet i hanteringen av pandemin. SKR arbetar nu med att ytterligare belysa kommuners och regioners erfarenheter samt vilka slutsatser och lärdomar som kan dras på lokal och regional nivå.

− Vi kommer nu att analysera Coronakommissionens rapport och de olika förslagen. SKR har dessutom tillsatt en programberedning med förtroendevalda från hela landet och alla politiska partier som utifrån kommuners och regioners lärdomar ska peka på möjliga vägar framåt. Alla delar av samhället har utmanats under pandemin och vi vet att lösningarna ofta finns lokalt, både i normalläge och kris, säger Anders Knape.

Läs mer

Hanteringen av coronapandemin var otillräcklig och präglades av sen hantering, slår kommissionen fast i sitt andra delbetänkade.

”Svensk coronahantering präglad av senfärdighet”

Coronakommissionens rapport om hur svenska myndigheter arbetade med pandemin, som offentliggjordes fredagen den 29 oktober, kan sammanfattas med att den präglades av senfärdighet. ”Åtgärderna under pandemins tidiga skede lyckades inte stoppa eller ens kraftigt begränsa smittspridningen i landet, skriver kommissionen.

Sveriges beredskap var i princip ”obefintlig” när pandemin bröt ut våren 2020 och åtgärderna kom sent enligt kommissionen. Den 1 februari klassade regeringen i enlighet med Folkhälsomyndighetens hemställan Covid-19 som en samhälls- och allmänfarlig sjukdom. Men efter det har inte kommissionen hittat några regeringsbeslut om förberedande åtgärder. ”Efter en ytterligare granskning återstår det för kommissionen att bedöma om februari 2020 varit en förlorad månad”, skriver kommissionen.

Att bygga upp provtagningskapaciteten tog för lång tid – ”väsentligt långsammare i Sverige än i jämförbara länder, till exempel Norge, Danmark och Finland” står det i rapporten.

Kommissionen väljer att kalla det för ett ”haveri” om den tvist som uppstod om pengar och ansvar, vilket gjorde att den storskaliga provtagningen inte kom på plats förrän efter det att den första vågen var över. Enligt rapporten stod det klart att det var regionerna som var ansvariga för testningen.

Brist på skyddsutrustning
Enligt kommissionens ordförande Mats Melin var Sverige så illa förberett att följderna blev allvarliga. ”De åtgärder som sattes in i början på mars var både otillräckliga, sena och förmådda inte att kraftigt begränsa smittspridningen”, säger han.

Sveriges beredskap var alltså i princip ”obefintlig” vid utbrottet slår rapporten fast. Istället gällde ”just-in-time” vilket betydde att aktörer skulle ha så små och effektiva lager som möjligt. Bristen på skyddsutrustning blev så akut att personal tidvis var tvungen att arbeta utan adekvat utrustning.

Regeringen tog inga initiativ till att undersöka kommunernas behov av skyddsutrustning i början av pandemin, inte heller gjorde svenska myndigheter det. 

– Socialstyrelsen hade inga kanaler för att ta reda på hur det stod till i kommunerna, i deras äldreomsorg. Först i april fick länsstyrelserna i uppdrag att sammanställa kommunernas behov. Det ledde till att vi hade en akut brist på skyddsutrustning under i stort sett hela den första vågen. Och det fick förstås konsekvenser för såväl enskilda arbetstagare som för vårdtagare, säger Mats Melin.

”Imponerande bedrift”
Den svenska sjukvården klarade att ställa om till covidvård och har gett vård efter behov trots dålig beredskap och brist på personal. 

– Det är en imponerande bedrift och i stor utsträckning de anställda förtjänst, säger Mats Melin.

Men priset har varit högt enligt kommissionen. Från början var det en omställning som gjordes trots att det inte fanns inövade pandemiplaner. Det resulterade i stor press med bristande tillgång till skyddsutrustning och stor oro över egen smitta. Personalen har utnyttjats till bristningsgränsen för att klara pandemin.

– Omställningen har skett till priset av en hårt ansträngd personal. Tillgången till lokaler och personal måste ingå i en framtida pandemiberedskap, säger Mats Melin.

Fotnot: Rapporten som presenterades 29 oktober var det andra delbetänkandet. Slutrapporten kommer att lämnas 28 februari 2022.

Läs hela rapporten

Läs första delbetänkandet