Vanliga problem för vård- och omsorgspersonal med skyddsutrustning har varit huvudvärk och svårigheter att andas. Det visar en studie som Region Västerbotten gjorde i våras.

Jakt på bättre skyddsutrustning efter Coronapandemin

Vanliga problem för vård- och omsorgspersonal med skyddsutrustning har varit huvudvärk och svårigheter att andas. Det visar en studie som Region Västerbotten gjorde i våras tillsammans med privata och kommunala vårdgivare. Enligt studien upplevde majoriteten av de som svarade att det var påtagligt ansträngande att jobba med skyddsutrustning och mest jobbigt ansågs det vara att jobba med andningsskydd. 

Även kontakten med vårdtagare upplevdes som ansträngande när skyddsutrustningen var på. Nära 57 procent av de kvinnor som svarade skulle hellre göra en virustestning varje veckan i stället för att bära munskydd vid kontakten med brukare och arbetskamrater. De flesta av männen skulle däremot hellre bära munskydd.

Rapporten har författats av smittskyddsläkarna Anders Johansson och Peter Fjällström, som ser enkätsvaren som viktig kunskap att använda i framtiden när det ska fattas beslut om vilken utrustning som ska användas för att minska smittspridningen. Enligt dem behöver hänsyn tas till de upptäckta ”biverkningarna” när beslut om när olika skyddsåtgärder ska starta eller avslutas.

Att skyddsutrustning också blir ett hälsoproblem för användarna har varit välkänt långt innan covid-19 svepte in. Det påpekar Jakob Löndahl, docent i aerosolteknologi vid Lunds tekniska högskola.

– Men pandemin har startat upp mängder av projekt i de flesta länder kring frågor om smittspridning och skyddsåtgärder. Munskyddsstudier kommer det med jämna mellanrum, säger han till Arbetarskydd.

Jakob Löndahl är forskningsledare för ett projekt som Lunds tekniska högskola nyligen genomfört i samarbete med Region Skåne, med syfte att mäta virusmängden i luften inne på sjukhuset i Skåne. Förhoppningen är att fynden i projektet ska leda till att skyddsutrustningen bättre kan anpassas till var som är nödvändigt i olika situationer. Fynden kan komma att påverka både skyddsrutiner och utrustning som idag används inom vården. Det är enkelt att säga att man ska ta det säkra före det osäkra och använda all skyddsutrustning alltid.

– Men det inte hållbart i längden. Studien från Västerbotten visade ju att de allra flesta känner att skyddsutrustningen begränsar arbetet på olika sätt. Man kan bli mindre effektiv och tröttare. Dessutom riskerar åtföljnaden att bli dålig om skyddsnivån är högre än den behöver vara. 

Enligt Jakob Löndahl har svenska förhållanden i jämförelse med andra länder varit relativt milda krav på skyddsutrustning. Besvären som upplevs i Sverige är bara bråkdelen mot vad som upplevs på varmare platser i världen, där skyddskraven dessutom är ännu större.

Så här skriver Anders Johansson och Peter Fjällström i sin sammanfattning av sin studie:

”Skyddsutrustning och andra skyddsåtgärder har använts tidigare och mer utbrett i Västerbottens kommunala vård och omsorg än på flera andra håll inom kommunal vård och omsorg i Sverige under covid-19-pandemin. Det gav möjlighet att undersöka i hur stor utsträckning det har funnits nackdelar med bred användning av visir, kirurgiskt munskydd och andningsskydd. Det gav också möjlighet att undersöka vad det inneburit för anställda att utföra egenprovtagning med virustest varje vecka under lång tid. 

I mars 2021 erbjöds alla kommunala vårdgivare i Västerbottens 15 kommuner att distribuera en elektronisk enkät till alla sina vårdanställda med frågor om erfarenheter av skyddsutrustning, virustestning och även inställning till att ta vaccin. Enkäten besvarades anonymt och innehöll 43 frågor där deltagarna kunde välja mellan olika svarsalternativ. 

Det inkom 2 797 enkätsvar från 2 284 kvinnor och 484 män, 20 deltagare ville ej svara på vilken kön de hade och 9 valde alternativet annat. Majoriteten av deltagarna var 45 år eller äldre. Svaren visade att deltagarna bedömer det mycket jobbigt att arbeta med skyddsutrustning, 42,8% svarade att det är ’Extremt jobbigt’ eller ’Mycket jobbigt’, de uppskattade att 2 – 3 timmar jobb med visir, andningsskydd eller munskydd motsvarar 8 timmar jobb utan någon skyddsutrustning. Kvinnor upplever det som mer ansträngande än vad män gör. Endast 6,6% av alla deltagare svarade att det ’Inte är jobbigt alls’ att jobba i skyddsutrustning. Andningsskydd upplevs som allra jobbigast där 52,1% svarar att 2 – 3 timmar jobb med andningsskydd motsvarar 8 timmars jobb utan. Även kontakten med brukare och arbetskamrater påverkas av skyddsutrustning. När arbetstagarna rangordnar utrustningarna, med avseende på hur väl de kan bibehålla kontakten med brukare och arbetskamrater, placerar de oftast kirurgiskt munskydd som förstaval, följt av visir och sist andningsskydd. Vanliga biverkningar av skyddsutrustning är att det blir varmt och kvavt, det är svårt att andas (med munskydd eller andningsskydd), svårt att se (med visir) och ger huvudvärk. Generellt svarade deltagarna att regelbunden förebyggande egenprovtagning för virustestning utan symptom varit enkel. Men när deltagarna gavs möjlighet att välja mellan egenprovtagning eller kontinuerligt munskydd under arbetsdagen så skiljer sig män och kvinnors attityder åt, män skulle föredra att använda munskydd vid all kontakt med brukare och arbetskamrater. Kvinnor skulle föredra veckovis egenprovtagning med virustestning. Deltagarna var mycket positiva till att de erbjudits vaccin. På en skala 0 – 5, där 5 var ”Mycket positiv” till vaccinering, svarade 82,5% 4 eller 5. En svaghet med undersökningen är att det är oklart hur väl deltagarna, även om de är många, representerar hela gruppen anställda inom kommunal vård och omsorg. 

Den här rapporten ger ny kunskap om vårdanställdas erfarenheter under covid-19 pandemin av skyddsåtgärder för att förhindra smitta. Resultaten visar att det finns skillnader i hur stor negativ påverkan olika skyddsutrustning har och belyser vilka skillnader och likheter som finns mellan skyddsutrustningar. Ett huvudfynd är att det är påtagligt ansträngande att arbeta med skyddsutrustning. Det är viktig kunskap vid framtida beslut om vilken utrustning som ska användas och för att kunna göra rimliga riskbedömningar när nyttan av åtgärder för att minska smitta ska vägas mot de negativa effekterna av skyddsåtgärderna.”

Läs hela rapporten