Machokultur bakom orörd personlig skyddsutrustning

I den skotska rapporten ”Dangerous Work, Hard Men and Broken Bodies” från 2004 tas en hård machokultur upp som orsak till att arbetare i kolgruvor, stålverk och varvsindustri var tävlingsinriktad och att det fanns en risktagande kultur på manligt dominerade arbetsplatser som undergrävde arbetarnas hälsa. De maskulina idealen var att inte oroa sig så mycket, våga ta risker och utföra arbetet snabbt och bra med fysisk styrka och yrkesskicklighet. Personlig skyddsutrustning lämnades orörd.

Det är ett exempel som arbetarskydd.se tar upp under rubriker ”Machokultur ökar risken för olyckor”. Statistiken visar att 91 procent av dödliga arbetsolyckor drabbar män. Sedan 1980 har 3.660 anställda och egenföretagare dött i arbetsolyckor, av dessa var 3.338 män, dvs 91 procent. Ser man till statistiken från 2024 så understryks tendensen, enligt preliminära uppgifter från Arbetsmiljöverket finns ingen kvinna i den dystra statistiken.

Män dominerar yrken där riskerna för allvarliga arbetsolyckor är störst, som jordbruk, bygg- och anläggning, transporter etc. Frågor som forskare varit sysselsatta med de senaste 20 åren är om genus har något med saken att göra.

Det visar sig att maskulina ideal mycket väl kan bidra till fler olyckor, det visade exempelvis studien “Real Men are Tough Guys” från 2005 om australiska byggnadsarbetare. Männen strävade efter en hög placering i den sociala hierarkin och det pågick ständigt ett slags tävlande för att få överhanden.

Exemplet från 2004 leder till samma tankar.

Frihet under ansvar

I en studie från IVL Svenska miljöinstitutet 2008 visade en studie från järnvägen att machomännen inte fanns här, däremot en frihet under ansvar som viktig ledstjärna för banarbetare, lokförare och trafikledare. 

– Frihet under ansvar är ett förhållningssätt för den som inte vill ha en chef som flåsar en i nacken. Då tar man samtidigt ansvar för det man gör, säger forskaren Johan M. Sanne.

Arbetarna rättfärdigade risktagande och ignorerade vissa säkerhetsprocedurer eftersom de ansågs onödiga.

– I yrken där man har ett dubbelt förhållande till risk ska man dels hantera andras säkerhet, dels se till sin egen. Då kan man göra val där man utsätter sig själv för risker för att man offrar sig för andra. Det är ett slags ansvarstagande präglat av yrkeskultur och vilka beteenden som premieras.

Färgade av maskulinitet

Det enkla svaret på varför män dominerar olycksfallen är att de arbetar i de farligaste yrkena. 

– Det svaret skulle jag också gett, det är lätt att ge. Men samtidigt kan man fråga sig om det är något essentiellt som gör att olyckorna måste ske i de yrkena? Det färgas av en maskulinitet, säger Johan M. Sannes. 

Annika Vänje, professor i arbetsvetenskap vid Högskolan i Dalarna, har länge studerat arbetsmiljö och genus utifrån organisationsperspektiv. Enligt henne förstärks karaktärsdragen om en arbetsplats har betydande övervikt av det ena eller andra könet.

– Vi kallar det för homosocialitet när en arbetsplats domineras av män och kulturen är stark. Det blir väldigt påtagligt hur man ska vara som man eller som kvinna i könssegregerade miljöer för det finns inget annat som bryter av mot det.

Som en i en gruppforskare som tittar närmare på byggbranschen kan hon konstatera att den sociala gemenskapen blir styrd av hur du ska vara för att passa in och accepteras.

– Traditionellt ska du visa dig fysiskt stark, du ska inte vara rädd, du säger inte ”det där är farligt så det tänker jag inte göra”. Man gör det ändå för det är en del av den sociala gemenskapen mellan män. Man stöttar det som är status i gruppen.
– Det har avtagit att man ska visa sig fysisk stark och att man konkurrerar med varandra. Men i stället har det uppstått en fråga om att man har yrket som sitt främsta intresse. Det ska vara en livsstil, det är den inkluderande faktorn. Att bara se byggandet som ett jobb ger inte samma status.

Forskarna kallar det ”culture of no complaining”, man klagar inte utan löser saker.

– Experter utifrån ska inte komma och förklara för det är vi som kan vårt arbete.

Kan lösningen då ligga i att rekrytera fler kvinnor till mansdominerade yrken?

– Men det räcker inte att bara rekrytera fler kvinnor och tro att det löser sig av sig självt. Det förekommer att kvinnorna anammar machokulturen mer än männen. Man måste jobba parallellt med kulturen, säger Annika Vänje.