FOTO: JEPPE GUSTAFSSON/TT

Bristfällig beredskap av skyddsutrustning under pandemin

När pandemin bröt ut hade regioner och kommuner inte tillräckligt med personlig skyddsutrustning. För att hantera situationen beslutade regeringen om flera åtgärder, men insatserna dröjde – bland annat på grund av brister i förberedelser och samverkan. Det skriver Riksrevisionen i sin granskningsrapport.

Riksrevisionen har granskat statens arbete med att säkra tillgången på personlig skyddsutrustning under coronapandemin. Granskningen visar att det arbetet inte bedrevs på ett effektivt sätt.

Bristerna i regionernas och kommunernas försörjningsberedskap fanns före pandemin, och hade påtalats ett antal gånger. Regeringen hade visserligen beslutat om flera utredningar, men Riksrevisionens bedömning är att regeringen och ansvariga myndigheter tidigare borde ha gjort mer för att åtgärda dessa brister.

Inte ställt tydliga krav
– Regeringen och ansvariga myndigheter har varken ställt tydliga krav på bered­skaps­lager eller erbjudit vägledning om hur de ska byggas upp, säger riksrevisor Helena Lindberg.

När Sverige drabbades av omfattande smittspridning påbörjades ett nationellt arbete för att säkerställa tillgången. Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) uppmanade i februari 2020 regionerna att öka sina lager, och Socialstyrelsen gjorde på eget initiativ mindre inköp.

Det var dock inte förrän i mitten av mars som regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag, och medel, att säkra varuförsörjningen i vården och omsorgen. I det läget var bristen redan ett faktum samtidigt som förbrukningen ökade kraftigt, och bara begränsade mängder skyddsutrustning fanns att köpa till höga priser.

Snabbspåret dröjde
– Socialstyrelsen kompletterade delvis glappet mellan huvud­männens egna inköp och deras behov. Men Arbets­miljö­verkets snabbspår, som tillgänglig­gjorde stora mängder godkänd skydds­utrustning, dröjde och Social­styrelsen kunde inte dra nytta av det för sina inköp när behoven var som störst. Regeringen avsatte också betydande belopp för regionernas och kommunernas egna inköp, säger Henrik Segerpalm, projektledare för granskningen.

Ett grundproblem var att det inte fanns en plan och struktur för i vilket läge staten ska bidra med resursförstärkning till vård och omsorg i en kris. Dessutom hade inte Socialstyrelsen någon struktur för inhämtning av information om kommunernas tillgång på skyddsutrustning, vilket försvårade effektiva prioriteringar vid fördelning.

Riksrevisionen konstaterar vidare att samverkan mellan myndigheter bör förbättras. Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket hade svårt att enas om gemensamma budskap om hur skyddsutrustning skulle användas, och länsstyrelserna tvekade om de hade mandat att bistå Socialstyrelsen utan ett särskilt regeringsuppdrag.

– I kristider prövas hur ansvariga myndigheter hanterar sitt ansvar och sina roller. Myndigheterna fokuserade på sina andra kärnuppgifter snarare än på att samordna sina åtgärder för en effektiv krishantering. Länsstyrelsernas tvekan var obefogad och bidrog till onödig fördröjning i statens krishantering, säger Helena Lindberg.

Rekommendationer i korthet
Riksrevisionen rekommenderar regeringen bland annat att

  • förtydliga förväntningarna på myndigheternas förmåga att agera proaktivt genom att komplettera de grundläggande principerna för krisberedskapen med en handlingsprincip
  • säkerställa att Socialstyrelsen ges möjlighet att inhämta information om regionernas och kommunernas beredskapslager av sjukvårdsmaterial
  • förtydliga i vilka lägen Socialstyrelsen ska bistå med resurser till regioner och kommuner.

Socialstyrelsen rekommenderas

  • att stärka stödet till kommunala hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens beredskap. Det bör ske genom ett långsiktigt samarbete med länsstyrelserna.

Läs mer

Handelsorganisationen för producenter, importörer, grossister, återförsäljare och utbildningsföretag för personlig skyddsutrustning.

NSA, Box 22 307, 104 22 Stockholm | Telefon: +46 8 508 938 00

Powered by Branschkansliet